46 dagar kvar till beräknad förlossning...

Inatt har varit en bra och lagom natt, gick och la mig vid tiotiden igårkväll och har stigit upp kvart i sju på morgon.

Har avnjutit en frukost bestående av en kopp varm choklad och en god ostmacka med gurka på, nu sitter jag här och försöker blogga ihop något mer eller mindre intressant medans grabben ser på barnkanalen.

Det blev aldrig att jag tog tag i något väsentligt igår, hade världens slappardag och låg och myste med familjen, såg nån film, läste sagor, åt en kanongod middag och spelade spel och hade det allmänt skönt.

Så nu idag ska vi göra något mer ordentligt, grabben ska strax få sig frukost och jag ska gå och röra ihop bulldegen... för idag SKA här bli bulla, det är ju kanelbullens dag juh :P

Försökte mig på att vara lite "svenssonaktig" igår och tänkte ge mig in på att börja se Körslaget på 4:an jag stod ut i ungefär 40 minuter.

Började fundera på varför man producerar såna tvprogram och vad det är meningen att ge mig som tittare. Kom fram till att det nog är så att många av oss nog gillar att vara "tyckare", att ha en massa åsikter som man sedan kan vädra/hävda med andra som också tittar och gillar att tycka. Men helt allvarligt, finns inget med Körslaget, Idol och liknande program som kan fånga mig och mitt intresse tillräckligt mycket att jag ens skulle orka ha en åsikt om någon av deltagarna och det känns bara jobbigt när någon frågar om jag sett det och det och vad jag tycker om den och den... Herregud, vem bryr sig liksom... det är inte min typ av program helt enkelt så jag kommer inte se något mer avsnitt av det heller. Nej, tacka vet jag "Hem till gården", det är bannemig högkvalitativ tv-produktion i förhållande till all smörja som visas på div. tvkanaler just nu.  Så i fortsättningen när någon frågar mig om jag sett/hört någon från Körslaget alt. Idol så kommer jag bara säga nej för att helt undvika påföljande diskussion med åsikter om de stackars deltagarna till höger och vänster. Förhoppningsvis har jag sluppit höra/se något mer av eländet också.

För övrigt längtar jag efter att få bilen besiktigad och förhoppningsvis körklar, är sååå less på att behöva tigga och be om skjuts för att kunna handla, hälsa på folk etc. Känner mig så isolerad här hemma just nu när man knappt kan röra sig :S 

Btw, den 31/10 kl 14 kommer jag ha ett MeandI party hos mig, är du sugen att komma så säg bara till :)

Här kan du kika på deras kollektion www.meandi.se

Nej, som sagt nu ska grabben få sig frukost och mamman i huset ska sätta en buldeg... snart kommer här dofta himelskt :D

Den vackraste solstrålen i mitt liv! <3 Mamma älskar dig!

47 dagar kvar till beräknad förlossning...

Alla mina goda föresatser med eftermiddagsvila osv sket sig igår... kände mig dock hyfsat pigg på kvällen, så pigg att jag tom hyrde en film som jag tänkte att jag skulle se så efter middagen bad jag snällt och vänligt P lägga grabben så att jag skulle lyckas undvika att somna.

Kontentan av detta blev att P som jobbat rätt mycket den här veckan hade noll och inget tålamod med nånting och skapade flertalet onödiga konflikter med grabben vilket gjorde mig arg, trött, less osv. Så jag tog över, nattade grabben och sen var den lilla energin jag hade helt slut. Somnade väl vid halv nio nångång :S

Vi bråkar sällan och aldrig om vem som ska göra vad i vårat förhållande, det blir oftast småtjafs om mindre obetydliga grejjer istället, för det är väl klart att man tjafsar/småbråkar ibland.

Men vad gör man när båda är helt uttömda och inte har någon energi och så har man en go men ack så livlig 3-åring som bara sprudlar av det? Kan man tanka över lite från honom till oss?

Och så börjar man fundera hur det ska gå med en till liten mitt i allt då. *suck*

Jag veeeeet vi är mest troligt fullt normala och det ser säkert ut såhär i många familjer men ändå så naggar det i mitt samvete att jag är en DÅLIG mamma som inte alltid orkar vara den mamman som jag vill vara och nästan förvandlas till en (enligt mig själv) monstermamma.

Den braiga mamman i mig försöker pussla och planera för att få tiden att räcka till bak, gadinstrykning, fönsterputsning, lagomt underhåll av hushållet (hålla efter dammsugning, tvättning, klädvikning osv) samt hinna göra lite extra roliga/mysiga grejer med grabben innan det är dags för nr 2 att anlända (om ca 47 dagar :S).

Monstermamman i mig är en slö, lat och egoistisk jävel som försöker intala mig att det spelar ingen roll om det hänger sommargardiner i köket under julen, det spelar ingen roll om det ligger stora dammelefanter under spjälsängen, det spelar ingen roll ifall vi endast bjuder på ballerina kakor och mariekex när folk kommer och vill gratulera till bebis och P när han fyller år.

Nu på morgonen tänker jag dock ta det lugnt och bara vara, ev. se filmen jag aldrig såg igårkväll, sen tar jag väl tag i bullbaket efter lunch nångång. (Ni missar väl inte "Kanelbullens dag" imorgon?)

Over and out!

48 dagar kvar till beräknad förlossning...

Vaknade vid sju imorse efter en sisådär 11-12 timmars nattsömn... nåja, bäst att passa på nu. Har bara känslan av att "Klimpen" inte kommer vara lika snäll och beskedlig som sin bror och börja sova 14 timmars nätter endast 2 veckor gammal, det vore för bra för att vara sant :P

Hade tänkt testa gå på ÖF i Näsbykyrkan idag men insåg att jag måste vara på vårdcentralen vid halv elva för att få mitt järndropp och då blir det lite snävt om tid så jag lovade grabben att gå på Familjens hus istället (vilket jag kommer på nu i skrivande stund är stängt på fredagar), men de har ju mottagning där så det kan ju inte göra något att vi är där och leker en stund om vi städar upp ordentligt efter oss. Hoppas jag iaf.

Efter VC blir det att åka ut en sväng till mina föräldrar med grabben, mor min skulle plocka upp oss vid lassa. Tror dock jag har bestämt mig för att ta bussen hem igen vid 15 tiden så man hinner med något här hemma under dagen också, gud vad jag hatar att vara utan bil. För har man min mor som anlitad chaufför så får man vara helt medveten om att du har INGA som helst garantier för när man kan räkna med att få skjuts tillbaka hem, hon gillar att hålla en som gisslan verkar det som ibland :P

Hade nämligen planer på att baka lite kanelbullar under dagen alt. morgondagen... ska inte göra upp fööör stora planer, mycket beror på när jag är hemma igen. Kanske skulle testa med att börja ta mig en eftermiddagslur typ mellan 16-17 eller nånting så jag orkar vara vaken en stund på kvällen. Känns som att jag knappt hunnit prata med P i veckan då jag däckar rätt omgående efter middagen och oftast då i samband med nattning av grabben. P måste tycka här är väldigt lugnt och skönt på kvällarna :P

Någon som känner för att komma på en fika på söndag då det är kanelbullens dag? Inte för att jag egentligen är så brydd om att fira den men är ju en anledning så god som någon att få bjuda hem nån :P

Dessutom en bra spark i baken på mig som i en månads tid planerat vad jag ska baka innan bebis ankomst, P's födelsedag, julhelgen mm ;D

Har hittills fått ihop en stor låda med drömmar och knäckflarn, det som då återstår är: kanelbullar, moccarutor, chokladkaka, + 2 sorters ospecifierade långpannekakor, mjuk pepparkaka och ev lussekatter.

Tur att svärföräldrarna har gott om frysutrymme att dela med sig av :P

Det kanske låter mycket så här men är ju inte så farligt egentligen, med tanke på vad det skall räcka till.

Julgodis tillverkning sparar jag tills bebis har anlänt och det inom en stor parentes, det gör jag bara om det känns som att jag orkar... annars får jag väl tigga lite av folk man känner :P

Drömde förresten en av mina obehagliga mardrömmar inatt :S Den går ut på att jag i olika situationer på olika platser osv står framför en spegel och borstar mina tänder, jag borstar och borstar och så helt plötsligt trillar de lös en efter en :O Det är skitobehagligt!

Denna dröm brukar återkomma när jag har alldeles för mycket omkring mig och av olika orsaker inte mår riktigt bra. MEN en stor skilnad mot för tidigare ggr jag drömt denna typ av dröm var att tänderna jag tappade var jättefina och vita och rötterna såg helt normala ut. Alltid när jag drömt den här drömmen brukar rötterna på tänderna vara jättelånga, fula och svartnade :S

Hadevarit intressant att veta vad det betyder, om nu drömmar kan betyda saker.

Vad tror ni som läser?

Har våra "sömn-drömmar" någon förankring till våra liv och tror ni isf man kan tyda det efter någon

generell mall eller kan en likadan dröm betyda olika saker för två skilda individer?

Nej, nu ska jag sluta ordbajsa på tangentbordet och göra mig och grabben klar för att gå till det stängda "Familjens hus" som jag hoppas ska vara öppet för oss iaf :P

Over and out!

Ja, så har jag då efter 19 veckors frånvaro i bloggvärlden tagit mig i kragen och startat upp en ny blogg.

Ni som känner mig sen förrut vet ju att jag höll till på aftonbladets blogg, men efter att de genomgick vissa omstruktureringar och förnyelser på sin bloggsajt var jag alldeles för okunnig och inkompetent för att begripa hur jag skulle skriva nya inlägg där så den bloggen lades helt enkelt på is.

Aja, så kan det gå.

Vet inte alls om jag kommer ha ork/tid/lust/engaemang osv. till att blogga öht. (därav frågetecknet i rubriken), men då jag stundtals finner mig själv sakna att blogga tänkte jag att det kunde vara värt ett försök att ta sig i kragen.

Idag befinner jag mig i graviditetsvecka 32+6 och har därmed 49 dagar kvar till beräknad förlossning.

Pga denna graviditet har jag inte önskvärda järndepåer i min kropp (nästintill obefintliga faktiskt), vilket har lett till att jag nu skall besöka vårdcentralen 3 ggr i veckan (må, on & fr) för att fylla på depåerna med hjälp av dropp.

Igår var det onsdag och alltså dags för mig att få min andra omgång järn.

Normalt sett ska man som patient ligga ner på en hård och obekväm brits i 20-30 min under tiden som droppet går, men då jag pga mina hemska foglossningar knappt höll på att ta mig upp från britsen i måndags så bad jag igår så snällt om att få sitta upp i en fåtölj medans de körde droppet.

Det skulle inte vara några problem tyckte distriktssköterskan som skulle sticka mig och tyckte att jag kunde sitta längst ner i korridoren utanför lab.

(Innan jag nu berättar vidare vill jag bara tillägga att jag fick dessa infusioner i början av graviditeten, helt smärt och komplikationsfritt.)

Nåväl, jag sätter mig tillrätta där i fåtöljen, sköterskan sätter nålen och kopplar igång droppet och är på väg att gå därifrån när jag känner hur allt bara börjar snurra där jag sitter, jag hinner tala om åt hon att jag blir yr, sedan blir det svart för ögonen (jag blinkar några gånger för att vara säker på att jag har ögonen öppna men det är lika svart iaf) och jag hör ingenting förutom ett starkt sus/dån i mina öron. En annan sköterska kommer rusande med en stol och lägger upp mina ben som jag inte kan förmå mig själv att lyfta. Efter en liten stund slutar det att dåna i öronen och snurra i huvudet och jag börjar kunna se igen, men då börjar jag må illa och behöver kräkas.

Den första sköterskan sträcker fram en spypåse och när jag tar emot den så lossnar doppet från nålen och det bara sprutar blod ur armen på mig, blodet träffar både golvet och den andra sköterskans vita kläder :S

Det hela slutar med att de båda konstaterar att det nog inte var så lyckat att jag satt upp när jag fick droppet (no shit!?) och när allt väl är uppskurat och jag omplåstrad får jag vackert lägga mig på en obekväm brits och få resten av droppet.

Haha, måste ha varit kul för sköterskorna... jag menar hur mycket dramatik upplever man i korridoren där på vårdcentralen en vanlig vardag övrig tid :P

När detta var klart kom min mor och plockade upp mig vid lassa för en lunch på stan, jag skulle nämligen vara tillbaka 1,5 timma senare på sjukhuset för en av dessa rutinkontroller på MVC.

Väl där får jag hjärtat i halsgropen för andra gången den dan... när barnmorskan kollar hjärtljuden ligger de på dryga 180 slag/min vilket är lite väl högt. Hon lugnade mig dock och sa att det kunde mycket väl bero på att jag låg på rygg och att "Klimpen" inte var så förtjust i det så vi pratade vidare, hon tog blodtryck osv. för att sedan kolla fosterljuden igen då jag satt upp istället. Den här gången var hjärtljuden uppe 195 slag/min. Nu vart nog barnmorskan själv lite bekymrad för hon skickade över mig till spec. mödra för att köra en CTG-kurva.

När jag kommer dit så är apparaten upptagen så jag måste vänta en stund, jag har lätt yrsel och är givetvis lite orolig så jag fick lägga mig på en säng och vänta på min tur.

Slog på lite bra musik på mobiltelefonen och la den på magen medans jag låg där och väntade och hoppades att den skulle lugna ner sig lite.

När jag väl fick göra kurvan såg det lite bättre ut, då låg hjärtljuden mellan 160-170 och "Klimpen" härjade på som bara den där inne. Enligt läkaren som sedan tittade förbi trodde han att den livliga aktiviteten nog kunde vara orsaken till de höga hjärtljuden då jag själv inte hade vare sig feber eller högt blodtryck, så han tyckte jag kunde vara ganska lugn.

Jag var helt slut efter gårdagen och somnade redan vid 19.30 med grabben... vilket i sin tur ledde till att jag vaknade pigg som en nötkärna klockan 1 inatt och kunde inte somna om förrän vid halv 5 :S

På dagens schema idag har jag provtagning på VC + ett besök på spec. mödra för att kolla att dne verkar må bra idag också. Fan, jag hann bli ganska skraj där igår kan jag säga.

Neee en dusch nu kanske och ta fram lite kyckling ur frysen till middag, det blir nog bra.

Over and out!