41 dagar kvar till beräknad förlossning...

Och det var ju tydligen liiiite för mycket att hoppas på att bilen skulle vara färdig och körklar i eftermiddag.

Den var tom så långt ifrån körklar så jag kan inte hämta den förrän på tisdag, möjligen onsdag nästa vecka :(

Det var lite mer än vad jag klarade av idag kan jag säga, jag fick ett mentalt breakdown kan man nog lugnt säga, grät och snyftade hysteriskt i ca 1 timma tills jag somnade och sov i 1,5 timma.

Jag vart så ledsen och slut så orkade inte ens ta mig till vårdcentralen för att få mitt järn idag, ringde till min sköterska och skyllde lite vagt på någon möjlig maginfluensa eller liknande. Dåligt av mig? jag vet!

Men jag kände bara att jag klarar inte av att möta en enda människa som tittar lite halvt medlidande på mig och sedan frågar hur det är (oftast stöter man på sådär mellan 5-10 stycken bara man går utanför dörren).

Jag tappade liksom allt på en gång, hade sett fram emot en helg då jag ÄNTLIGEN skulle kunna göra något, ex hälsa på nån eller så. Nu har jag inte lust med någonting, allra minst att gå på relaxen ikväll.

Visst är det ironiskt, något som är meningen att ska vara avkopplande, skönt och roligt känns nu bara som en enda stor uppoffring, jag har verkligen ingen lust att umgås med massa folk ikväll, orkar inte vara glad och trevlig... känner mig som världens BITTERFITTA just nu. För min mosters och övriga familjens skull hoppas jag att detta hinner ändras på fyra timmar. Ska verkligen anstränga mig, vill verkligen inte att någon mer ska få en skitdag bara för att jag har det.

Så nu ska jag gå och hälla upp ett stort glas med isbitar och äppeljuice, sätta mig tillrätta i fåtöljen och spela lite mario golf på gamecuben i ett försök att få upp humöret lite.

Wish me luck!